Just nu är jag bara lite bitter för att jag är bitter

För några år sedan var allt frid och fröjd. Jag ägde typ tre flugspön. Ett klass 6 som jag använde till all typ av torrflugefiske. Ett klass 8 som funkade till gädda, lax och havsöring och ett synnerligen surt förvärvat tvåhandsspö som lämnade malar i börsen. Tre spön alltså som funkade till allt från de små bäckarna till de stora fjällälvarna. Och jag fiskade som tusan och var allmänt glad.

Idag har jag fler spön. Några är så pass vassa att jag med bra tajming kan kasta halvvägs till Finland. Linor har jag också en hel bunt. De får knappt plats i ryggsäcken för att de är så många. Ändå känns de för få.  För några år sen var det enklare att välja. Allt jag hade var en intermediate, en sjunk 1-2 och en sjunk 3-4. Det högg förvisso aldrig någon lax men det fanns åtminstone något att skylla på. Linorna dög inte till. För något annat kunde det ju inte bero på.

P1180538

Fast, nu när jag har allt, eller nästan allt. I utrustningsväg alltså. Så är det något som ändå inte stämmer. Jag fiskar mer än någonsin, jag lär mig mer och mer om älvarna för varje år, jag får tips av experterna, kastar allt bättre, testar nya flugor och metoder, ligger i och kämpar. Eller det var nog att ta i. Risberg ligger i. Lundqvist ligger i. Åker jag ut 05:00 en morgon tycker jag själv att jag ligger i. Fast då har ju redan Risberg och Lundqvist legat i sedan kl 02:00. Och det är ju klart, när de ligger i så får de lax. När jag kämpar, då får jag ingen lax.

Den här säsongen är hittills inget undantag. Jag kände, antagligen som varje laxfiskare gör i mitten av maj. Nu händer det. I år tar jag åtminstone tre fiskar. Minst. Efter tio pass in på säsongen utan fisk kom tvivlen. Det hände, precis som vanligt, absolut ingenting i änden av tafsen. Experterna däremot, ja de jublade upp fisk på fisk.  Semiexperterna fick fisk. Wannabeexperterna fick fisk. Svenssonfiskarna fick fisk men själv, där stod jag kämpandes utan fisk. Varje gång liksom. Inte ett hugg. Inte ens en harr.

P1180783

Det var där någon gång jag blev bitter. Eller jag snarare insåg att jag hade gått och blivit bitter. Det gjorde mig ännu bittrare för jag vill inte vara bitter. Vem vill vara det förresten? Jag fick dagligen, ibland timvisa, bilder skickade till mig på stora laxar av både vänner och bekanta. På sociala medier såg jag glada människor med den ena stora laxen efter den andra. Likaså läste jag beundransvärda historier om tappade storlaxar, rätade krokar och hugg. Jag kände ingenting av allt det där. Jag kände ingen som helst glädje med mina vänner, bara bitterhet. Den där jävla laxsjukan.

Min bitterhet speglade sig på andra sätt också. En god vän tappade en storlax tidigt i maj en bit upp i en älv. Jag fnyste och avfärdande den snabbt som en besa i all min bitterhet. Semiexperterna som fick fisk på Kodals avfärdade jag lika snabbt med att det är klart att man får fisk om man nöter samma pool dag ut och dag in. Ja, säkert bitter för att jag själv inte törs ta plats där. Någon expert jublade upp fisk nedanför en kraftig fors i en känd älv. Ja, det avfärdade jag också bittert. Det är klart att det hugger fisk där de samlas nedanför ett vattenfall. Säkerligen bitter för att jag själv aldrig ens har haft ett hugg där.

P1180893

Den 27 maj fick jag en lax. En majlax i Västerbotten. Det ska ju vara en bra grej men hör och häpna, jag är lite bitter för den med. Först var jag lite bitter över att den inte var särskilt stor. Jag menar, får man en majlax så ska den vara stor. Inte fem, sex kilo. Dom ska ju komma i juni. Men det var främst inte därför jag är bitter. Jag tog den på fel ställe. Ja du vet, Laxforsen i Öreälven. Ett sånt där vattenfall där det samlas stora mängder fisk nedanför. Vi velade länge om vi verkligen skulle fiska där och efter mycket om och men tog vi oss en titt. Mycket riktigt så drog jag på fisken. Idag är jag bitter för att jag inte kan klaga på de som står där och felkrokar fisk. Jag har ju själv varit där och fiskat och den som är fri från synd kastar den första stenen va? Även om jag kan försvara mig att det var tidigt på säsongen, alltså att det inte var mycket fisk där då och att jag fiskade med sjunk 1-2 hjälper inte. Jag är bitter för det också.

P1180294

Epilog

Missförstå mig rätt. Det är så jävla roligt att fiska lax. Det är spännande, kul att kasta, vackra vatten och en allmänt härlig försommarkänsla. Men kämpar man och gör sitt bästa för att ligga i, dag ut och dag in men utan att det händer något så kommer bitterheten smygande. Det är den där laxsjukan som du säkert har hört talas om. Jag trodde aldrig att jag skulle hamna där men ack vad fel jag hade. När jag träffade Emilie så uppmanade jag henne att passa sig för laxfiskarna. Det är bittra människor, sa jag. Jag visste inte hur rätt jag hade. Tur att torrflugesäsongen är igång så att jag får chans att bli människa igen. Just nu är jag bara lite bitter för att jag är bitter.

Advertisements

One thought on “Just nu är jag bara lite bitter för att jag är bitter

  1. Du har alltid varit bitter, Jonta men jag gillar dig ändå. Eller kanske just därför…

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s